TV-serier | Något för alla

Igår började reality showen Biggest Loser Sverige att sändas i tv4. Jag har lite då och då tittat på den Amerikanska versionen av tv-serien och tycker att det är kul att se människor som kämpar så hårt för att uppnå sina drömmar och mål. Jag tycker däremot att det är lite tråkigt att det hela är en tävling, eftersom alla då inte får chansen att jobba vidare. Har man en dålig vecka då man inte förlorar så mycket vikt kan man bli hemskickad och missa chansen att faktiskt ändra sitt liv.

Jag såg tyvärr inte mycket av det svenska programmet men tyvärr säger mig erfarenheten att de svenska versionerna av tv-serier sällan blir lika bra som originalen.

I dag kan vi på bland annat Aftonbladet läsa att Fångarna på Fortet ska ha nypremiär ikväll klockan 20:00 i tv4. På 90-talet var Fångarna på Fortet en svensk favorit som de flesta tittade på på fredag (?) kvällarna. Jag vet att jag tyckte att det var ett väldigt spännande och roligt tv-program även ifall jag inte kände till nästan några av kändisarna.

Jag tror däremot inte att denna återupplivning kommer att vara särskilt populär. Jag tror att detta format av tävlings tv inte längre håller. Tv är precis som allting annat, olika stilar är populära vid olika tillfällen. Tävlingar med kändisar var mer populära förut, doku-såporna hade sin tid, och nu är det mer populärt med drama tv-serier, komedier och en och annan reality-serie.

Jag kan så klart ha fel, och det finns också en chans att Fångarna på Fortet får en massa tittare som vill uppleva nostalgin, men jag tror ändå inte att denna nykörning kommer att bli långlivad.

Jag såg just på Aftonbladets web tv: http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article7631703.ab att Tyra Banks har fått be om ursäkt för en trailer som sänts för tv-serien America’s Next Top Model. Jag har inte sett original trailern, men efter vad jag kan utröna från Aftonbladets klipp är det en av modell aspiranterna som har en väldigt smal midja. I trailern säger Tyra att hon det är något med tjejen som hon tycker om. Folk har reagerat illa eftersom de inte tycker att Tyra ska påverka folk att tycka att det är bra att vara så smal. Tyra har visst gått ut och bett om ursäkt för det hela.

Vad jag kan se från klippet så tycker Tyra att det är något hon tycker om med tjejen. Hon säger inte att hon tycker om att hon är så smal, så jag förstår inte varför hon måste be om ursäkt. Tyra har flera gånger i Americas Next Top Model visat att hon tycker att större modeller är bra de med, och att kvinnor är vackra som de är. Då måste det också vara ok att tycka att det är vackert att vara smal, om det är naturligt. Jag tycker att det är löjligt att hon måste be om ursäkt offentligt.

Jag har tänkt över att tv-kanalerna i Sverige de senaste åren har börjat bestämma sig för att behålla de engelska namnen på tv-serierna de sänder här. Tidigare år brukade de ofta döpa om tv-serierna till något försvenskat, som ofta lät väldigt illa. Jag tycker verkligen inte om att kalla Buffy the Vampire Slayer för Buffy och vampyrerna. Förhäxad och Vänner är inte så hemska namn, men tänk vad som hade hänt om de hade försökt döpa om Heroes till Hjältar eller Lost till Försvunna.

Som tur är är det många tv-serier som har namn som inte behöver bytas ut. NCIS, Grey’s Anatomy osv. är förståeliga i Sverige med. Det finns också ett antal tv-serier som har namn efter personer och platser som inte behöver bytas (Dexter, Veronica Mars, Twin Peaks). Tv-serier som kanske behöver byta namn är sådana som heter något som inte är lika förstått eller vanligt i Sverige. Det är inte alla som vet vad Scrubs betyder, men det finns heller inget svenskt ord för de kläder som sjukhuspersonal har på sig i USA. Det samma gäller för Glee, ett ord som inte är lätt att översätta till Svenska, eftersom fenomenet med en musikal kör inte finns i svenska skolor på samma sätt.

Jag är glad över att de behåller de engelska namnen, eftersom jag tycker att många av namnen skulle låta löjliga på Svenska. Det är också trevligt att kunna diskutera tv-serierna lättare internationellt på Internet.

Igår kväll gick avslutningen av den första säsongen av Glee här i Sverige. Jag tyckte om avslutningen, den var precis som Glee ska vara, lite av en musikal kliché och lite sådär tårdrypande vacker. Det som var väntat/inte väntat var att New Directions inte vann finalen. Det man kan vänta sig och klichén hade ju varit att de kämpat hårt och sedan vunnit. Tyvärr gjorde de inte det, men det vackra var att Sue röstade på dem och att de faktiskt får vara kvar ett år till på skolan.

Jag älskade scenen med Quinns födsel och Vocal Adrenalines framförande. Det var riktigt kul att se någon föda i musikalstil. Jag älskade slutet där de sjöng för Mr Shue och där han sjöng för dem. Jag tyckte också om att Rachels biologiska mamma adopterade Quinn och Pucks dotter.

Vad jag däremot saknade för att det ska bli en riktigt bra säsongsavslutning av en tv-serie är nya intriger. Jag skulle velat få se början till nya relationer eller intressanta saker, som verkligen får mig att längta tills tv-serien börjar igen. Men intriger är väl inte Glees starka sida. Vad som gör Glee bra är smörigheten och den varma känsla man får inombords när de sjunger och hittar sig själva…

Som jag tidigare har berättat tittar jag nu på Förhäxad från början. Jag pratade med min bror om att jag inte tycker särskilt mycket om Piper, men efter att nu ha sett säsong fyra har jag insett att jag älskar Piper i de senare säsongerna.

Jag tycker Piper är alltför intetsägande i den första säsongen av Förhäxad. Hon blir bättre senare, och i fjärde säsongen när hon måste ta rollen av den äldsta systern växer hon en massa. Jag tycker om att Piper är stark och det är roligt att hon är lite sur och grinig ibland. Jag tycker också om Pipers humor. Jag tycker om att se hur Piper växer till en mycket start kvinna, och att hon inte förlorar sin känslighet och humor under tiden.

Jag vet inte om jag kan säga ett speciellt tillfälle när jag tycker bäst om Piper, men jag tycker om henne i avsnittet där Cole ändrar verkligheten, så att Page dog efter Prue, och Piper är en bitter och ganska bitchig häxa.

I onsdags sändes det absolut sista avsnittet av tv-serien Lost i Sverige. Jag har tyvärr inte kunnat skriva om det tidigare eftersom jag har varit bortrest, men nu tänkte jag se om jag kan samla mina tankar kring det hela i ett inlägg.

Jag tycker om att vi fick ett avslut på karaktärernas förhållanden, men jag måste säga att jag är lite missnöjd med förklaringen om att sidestoryn var en värld som de hade skapat för att kunna hitta varandra igen. Varför hade de då glömt varandra och levde helt andra liv i den världen? Jag tycker helt enkelt inte om den förklaringen.

Jag tycker om hur storyn med själva ön slutade. Ön fick en ny beskyddare i form av Hurley som passar jättebra. Jag tror att han kommer att kunna göra ett mycket bättre jobb än Jacob och den skumma tanten som var där innan. Jag tycker att Hurley är en varm karaktär som bryr sig mycket om människor, något som jag aldrig uppfattade att Jacob gjorde, han såg dem mer som spelpjäser.

Jag är glad över att Jack inte bestämde över ön, för jag stod inte riktigt ut med hans karaktär. Det var däremot rätt att han räddade ön, dödade mannen i svart och sedan lämnade över ansvaret till Hurley.

Det var många scener i det sista avsnittet som jag verkligen tyckte om. Speciellt när man fick se hur karaktärerna hittade varandra igen i den parallella världen. Jag tyckte om att få se flera av de gamla karaktärerna igen. Jag tyckte speciellt mycket om att se när Kate och Jack äntligen berättade för varandra att de älskar varandra.

Jag är lite besviken över att vi inte fick reda på vad ljuset mitt i ön är för något, men jag antar att det är en del av mysteriet med Lost, och att det är mycket bättre om alla får fundera och fantisera över vad ljuset faktiskt är. Annars tycker jag väl att man fick svar på många saker om ön till slut.

Som en sista sak vill jag nämna att det känns som om man bör se om hela Lost för att få en bättre helhetsbild, nu när man har sett slutet, så jag ska försöka skaffa mig möjligheten att göra det.

Jag som tidigare har klagat på att det inte finns något intressant på tv under sommaren får nu äta upp mina ord. Dexter har precis börjats sändas i kanal 6 på måndag kvällar. Jag har tyvärr missat en hel säsong men det känns ändå som om det går bra att följa tv-serien.

Dexter är alltid intressant att titta på, det är en spännande deckar-serie med en twist. Det är också kul att se en tv-serie där huvudpersonen faktiskt är skurken. Jag missade tyvärr första avsnittet av den nyaste säsongen, men det känns som om jag kommer att kunna hänga med ändå.

Jag vet att Förhäxad inte är världens bästa tv-serie. Det är dock så att det är en av de första tv-serier som jag började titta mer intresserat och metodiskt på. Förhäxad är den tv-serie som satte igång mitt intresse för tv-serier så den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nu när jag ser om Förhäxad igen irriterar jag mig på de saker som inge går ihop och är rent ut sagt ologiska. Jag vet att Förhäxad är en tv-serie med fantasy inslag, och inte alltid måste följa verkligheten, men jag tycker ändå att tv-serien måste följa sina egna lagar och vara logisk inom sina egna regler.

En sak jag stör mig på är att systrarna Halliwell ofta hinner ta på sig snygga outfits och fixa till väldigt komplicerade frisyrer även ifall de har bråttom till att rädda någon oskyldig människa från demoner. Jag tycker att det hade varit mycket mera logiskt och trovärdigt om de de gångerna såg lite mer slarviga ut. Och då menar jag inte fult slarviga, utan snyggt slarviga.

En annan sak är avsnittet “Pardon my Past” i säsong 2. Där besöker Phoebe sitt tidigare liv i 1924. Leo levde sitt tidigare liv då också. Tyvärr är det ju så att Leo dog 1942, och då måste han ha varit runt 30 år, och det betyder att Leo måste vara född innan 1924, och alltså kan han inte ha levat sitt tidigare liv då. Han kan inte heller ha levat vanligt, för då skulle han vara för gammal när han dog. Jag önskar helt enkelt att författarna kunde räkan efter lite innan de sätter ihop sådana här avsnitt.

Jag stör mig på en hel massa saker, men ett annat exempel är säsong sex och karaktären Chris. Han kommer i slutet av säsong 5 för att rädda Paiges liv och stoppa titanerna. Sedan blir det ganska uppenbart att författarna inte riktigt visste vad de skulle göra med honom, för helt plötsligt är han där för att rädda Wyatt, och verkar känna Paige, som från början var död i hans framtid.

Snälla tv-serie författare, sätt ihop en logisk värld med regler, och håll er till dem. Bara för att det finns övernaturliga element i en tv-serie betyder inte det att man kan göra hur som helst.

Som jag har skrivit en gång tidigare skriver jag inte så ofta om just huvudrollen i en tv-serie. I fallet med Buffy the Vampire Slayer älskar jag nästan alla karaktärerna men tyvärr kommer Buffy själv ganska långt ner på listan. Jag tycker inte illa om Buffy på något sätt men det finns så många andra karaktärer i tv-serien som jag tycker så mycket bättre om.

Jag tycker om att Buffy inte är perfekt. Hon är ju en hjälte med superkrafter, men hon har så mycket annat som inte är perfekt i livet. Hon är inte dum, men inte heller på något sätt super intelligent. Buffy hittar kärlek men det krånglar alltid. Hon har flera tillfällen då hon handlar själviskt och omoget. Hon är inte heller orädd även ifall hon ofta är modig.

Det är de här små imperfektionerna som gör att jag tycker om en karaktär, och i just fallet med “superhjältar” är det extra viktigt att de inte blir perfekta. Jag tycker också om Buffys sätt att prata. Hennes språk är så utpräglat Buffyigt. Jag vet att detta sätt att uttrycka sig finns hos många av Joss Whedons karaktärer, men det är extra tydligt hos Buffy.

Mitt favorittillfälle med Buffy är när hon och Xander och Willow börjar prata om vad de ska göra nästa dag, i sista avsnittet precis innan den stora slutstriden. Jag tycker om Buffy i de storvulna scenerna där hon är modig och hjälteaktig, men jag tycker ännu bättre om henne när hon är humoristisk och umgås med sina vänner.